mammatillalbin

Ja kanske är det dags för en uppdatering här.

Äntligen är all väntan över, för 13 dagar sedan föddes våran andra älskade son, det blev en Anton.
14 dagar över tiden fick vi vänta!




Förlossningsberättelse!


Natten mellan söndag och måndag hann jag aldrig somna. Vid 00 tiden började jag känna lite kraftigare molande värk i magen. tänkte väl inte så mycket på det då jag ändå skulle på överburenhetskontroll och bedömning på förlossningen under måndagen.
Vid 00,30 tiden började det bli mera värkar. De kom ganska tätt redan från start och jag kände direkt att nu var det på riktigt, var egentligen aldrig tveksam.
Jag låg kvar i sängen fram till 3 tiden, då orkade jag inte längre utan var tvungen att komma upp och röra mig. Jag gick till soffan i vardagsrummet och startade datorn. Satte mig och klockade värkarna och insåg att de var ganska oregelbundna men de var ganska långa.
De kom med alla från 1½-7 minuter emellan.
Men oftast var det ca 2-3 st på 10 minuter.
De var kraftiga och gjorde RIKTIGT ont, andades och andades för att klara mig igenom dem. När klockan började närma sig 7 så var det nästan olidlig smärta visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen när värkarna kom. Jag testade det mesta, stod upp och rörde mig lite smått fram och tillbaka, det var det som kändes bäst.

Jag skulle ju ringa förlossningen vid 8 tiden för att få en tid för bedömning, så tänkte försöka hålla ut till dess, men vid 7,15 väckte jag kristian och sa att jag hade haft värkar hela natten och att jag var säker på att det var dags nu. Sen ringde jag förlossningen och fick prata med BM Lovisa som sa att det var ju toppen att värkarna kommit igång av sig själv så vi var välkommna in när vi ville.
Vi ringde Sandra som skulle komma och passa Albin, när hon kom så vankade jag runt här hemma och försökte äta en smörgås mellan värkarna, inte lätt men det gick.

Vid 8,40 tiden var vi inne på förlossningen.
Det sattes CTG men behövde inte sitta med den så länge sån tur var då de såg att värkarna var så pass kraftiga att det inte var någon tvekan att det var på G. Och bebis såg ut att ha det så bra så.
Strax efter kl.9 gjorde BM Lovisa en vaginal undersökning för att se hur öppen jag var.
Hon kämpade länge och väl för att känna något så både jag och kristian gav upp och trodde vi skulle få åka hem, men så fick jag en värk under undersökningen och då sa hon bara: Men oj, här står jag och känner på hinnblåsorna och letar efter en öppning, du är ju öppen 7 cm!!! Tror ni att vi blev lite chockade när vi insåg att det skulle bli bebis IDAG! Livmodertappen var helt utplånad och hinnblåsorna var rejält buktande.

Så direkt efter undersökningen var det bara på med sjukhusskjortan, de super snygga nättrosorna och en JÄTTE blöja då de trodde vattnet skulle gå när som helst.
BM började prata om att sätta nål på mig för att ta lite blodprov och då nämnde jag att jag var GBS positiv och skulle ju ha AB-dropp och det hade missats i min journal (brukar tydligen komma upp någon varningsruta men det hade det inte gjort) Så då vart det bråttom. Då det ska hinna gå MINST 2 timmar från det att droppet gått klart tills bebis kommer.
så AB-dropp sattes vid 9.20 och 9.30 hade det gått klart.

Strax före kl.10 la jag mig i badet vilket var HELT underbart. Upplevde väldigt god smärtlindring av det. Dock vart det tillslut jobbigt att sitta still och det vart för varmt så var tvungen att gå upp. Satt nog nästan 1 timme i badet så strax före 11 var jag uppe igen.
Nu började värkarna göra fruktansvärt ont. Jag ställde mig på knä i sängen och lutade mig över en sackosäck och Kristian masserade nedredelarna av ryggen samt höfterna under värkarna och det var HELT underbart.
BM var in och lyssnade på fosterljuden och sa att jag var riktigt duktig *stolt* Så sa hon att hon skulle komma in runt 11.30 och undersöka mig, då det gått 2 timmar sen jag fått droppet, hon ville inte undersöka innan för då finns risken att det snabbas på.
Men så länge hann hon inte vänta :-P
Kl. 11.15 sa jag till Kristian att jag kanske skulle prova lustgasen, men att jag var tvungen att gå å kissa först, och precis när jag klev ner från sängen så sa jag bara att NU måste du ringa på dem för NU trycker det på.
Jag tog mig till toan för jag skulle promt kissa för jag var såååå kissnödig, men hade så ont så jag kunde inte sätta mig på toan.
BM och undersköterskan kom in och sa att jag skulle lägga mig i sängen istället så jag gjorde det blev undersökt och fick höra att jag var fullt öppen och rejält buktande hinnblåsa.
Upplevde då att jag ville krysta men samtidigt var jag SÅ kissnödig. Så de gjorde en chansning och tappade mig på urin först vilket var helt onödigt då de inte fick ut istort sett något.
Så anledningen till att jag kände mig så kissnödig var för att det tryckte på så mycket neråt och för att vattnet inte hade gått.
Så BM tog då hål på hinnorna och 11.22 går vattnet.
11.25 startar de RIKTIGA krystvärkarna, 4 krystvärkar senare var hann ute!

KL. 11.33 5/4-2010  föds våran underbara son Anton.

4075 gram och 53cm lång.

En super förlossning helt utan smärtlindring :-)

Timmen efter Antons födelse försökte BM få moderkakan att komma ut, det sattes dropp och jag fick sprutor, jag fick ställa mig upp och gunga men nej, ingen moderkaka ville komma ut.
Så jag blev körd upp på operation.
Oftast när moderkakan fastnar så får man en stört blödning och så måste man sövas, men jag hade tur och fick ingen störtblödning så de satte bara en ryggbedövning och så tog de ut moderkakan och sen fick jag komma ner till mina killar igen.

Det kändes lite taskigt när man haft en snabb förlossning utan komplikationer och utan smärtlindring och så blev man iaf liggande "förlamad" från midjan och ner i några timmar.
Men men allt gick bra och vi mår toppen hela familjen :-)



Anton!