Sängvila!

Jaha, då är första turen över till förlossningen då.

I lördags morse vaknade jag strax före kl. 8 med värkar som inte gav med sig under dag varken med dusch, vila eller alvedon.
Ringde förlossningen och de ville att jag skulle komma in och göra en kontroll!

KOm in till förlossningen runt 15 tiden och fick sitta med CTG som visade att jag hade ganska mycket sammandragningar.
Läkaren kom och kollade tappen och den var inte påverkad *skönt* Trodde då att jag skulle få åka hem men nej då. strax före 18 får vi veta att jag ska vara kvar över natten *suck*. Fick en bricanyl spruta runt 17 tiden för att "värkarna" skulle lugna ner sig, men till en början fick det motsatt effekt, hade sammandragningar var 5:e minut under lite mer än 30 minuter och de höll i sig ca 2 minuter och var riktigt kraftiga. I alla fall för att vara "förvärkar".

Runt 19 tiden började det lugna ner sig så behövde inte få nå mer bricanyl innan det var dags att sova.
Natten gick också ganska bra, men vaknade väl några gånger då jag hade några sammandragningar och så sover man ju inte som bäst i en sjukhussäng helt ensam.
Runt 8 tiden vaknade jag och sammandragningarna gjorde då rätt ont igen.
Så efter frukosten satte de CTG igen till deras förvåning hittades inga hjärtljud så de blev jätte nervösa och kom in farandes med ultraljudsapparat och grejer. Jag var dock hur lugn som helst då jag kände massa rörelser
Ultraljudet visade att hjärtat pickade på fint. Först tyckte läkaren att det såg ut att vara lite lite fostervatten, men efter mätning så såg hon att det var alldeles lagom.
Denna CTG kurva visade ett par kraftiga sammandragningar, men det var i alla fall lugnare än igår.
Det beslutades att jag skulle få antibiotika "ifall att" jag har någon liten UVI som inte visar sig på odling då en sådan kan reta fram mycket SD.
Så nu har jag börjat på en 5 dagars antibiotika kur och fått komma hem
Ordinerad sängvila. HAde jag inte haft HP så hade jag blivit sjukskriven.

Det är jätte svår att bara ligga när jag är själv hemma, men man får helt enkelt inse sina begränsningar och lyssna på kroppen och göra allt i sin takt.

Det sista läkaren sa innan jag åkte hem i söndags var Du har STÄDFÖRBUD! haha :-P

Jaja, det har i alla fall känts lite bättre nu dessa dagar, men sammandragningarna är MÅNGA och de känns men inte riktigt lika illa som i helgen.
vi får se hur det går.


den 19 februari ska vi gör ett tillväxtultraljud, bara för att se om det verkar bli en jätte bebis eller inte :-P


Ha en bra kväll!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0